… Tills jag träffar en av mina äldsta och närmaste vänner för första gången. Det känns underligt, lite halvt overkligt. Jag kan inte säga att det är nervositet det handlar om, även om jag nu nog är det också, utan mer att den enda kontakten jag har haft med den här människan är uteslutande över internet eller textmeddelanden över telefonen… existerar hon verkligen utanför det? Sex år handlar det om, med början på ett sjunde, som vi har känt varandra.
Hela vår relation är uppbyggd av den här halvt abstrakta kontakten vi haft och jag tror jag har det lite klurigt att passa ihop det med en verklig, fysisk person. Jag vet hur hon ser ut, jag vet hur hon låter, men ja… hennes identitet för mig är det där namnet i kontaktlistan, en liten textsnutt lydandes ”Silja”. För att förklara lite bättre vad jag menar, om vi tar Amine som exempel. Det jag anser är Amine, hennes personlighet, små klurigheter och särdrag, allt det kopplar jag till henne som fysisk person, eller ansikte på bild. Siljas personlighet, den hon är för mig, hennes väsen om man nu kan kalla det så, kopplar jag till en bit text. Det känns och kommer kännas väldigt underligt att hon helt plötsligt är något mer.
Oh well, jag ser verkligen fram emot att få träffa henne, då hon som sagt är en av mina äldsta och närmaste vänner, vi äger helt enkelt :P Det skall också bli väldigt skönt att få komma hemifrån ett tag, få slippa undan jobbet och bara få slappna av. Och på ett sätt är det väl nästan som att vi kommer att lära känna varandra på nytt, på något vänster.
It’s gonna be legen- wait for it…
