Andreas-Skoglund.se
Blogg
Färgfilm
Här är en av de bilder jag också skannade in från någon färgrulle jag hade liggandes. Ranian, mitt hjärta. Antingen en Kodak Gold, eller någon billig ”Kodakcolor” från ICA.
Tri-X
Jag och Rania svängde idag förbi hennes skola för att skanna in lite negativ vi haft liggandes. En del av det jag hade, iaf. av den svartvita filmen, finner ni nedan. Jag vill minnas att jag kört filmen efter ganska hög ISO (s.k ”push”). Framkallning av Fotokompaniet i Göteborg.
Jag kan inte njuta av spel längre
Detta är något jag kom fram till när jag nyligen spelat igenom Skyrim. Det saknades hela tiden något för mig, eller jag hade i alla fall en känsla av något som jag inte hade när jag säg, spelade igenom Morrowind när det var nytt. Eller Fallout 2 förr i tiden.
Jag kände stress. Prestationsångest. Alla beslut jag tog i spelet var baserat på att förbättra min karaktär, få bättre utrustning eller göra klart ”quests” endast för att ha dem klara.
Kvar fann inte den där utforskningslusten som drev mig förr i tiden. Den där nyfikenheten i att utforska nya grottor och ruiner för utforskningens skull var borta. Istället hade det ersatts med någon sorts cynisk vuxen syn på spelet. Jag visste att den här grottan bara var ännu en ”bana” att klara av. Möjliga monster och/eller människor jag skulle möta däri var bara hinder i vägen för att komma till ”målet”. Målet då antingen få min karaktär att gå upp i ”level”, eller finna bättre utrustning, möjligtvis något ”Dragon Word” i slutet av grottan.
Det kändes som att jobba. Allt var bara arbete emot något diffust slutmål av förbättring eller ja, jag behövde ta mig till nästa steg hela tiden, nästa uppgift. Tillslut så ledsnade jag så otroligt på det hela, att jag i slutet stressade igenom huvudquesten, bara för att få vara klar med spelet så att jag kunde sluta spela.
Jag vill inte ha det så här dock. Jag vill kunna njuta av spel såsom jag gjorde förr. Man kan nog säga att till viss del handlar det om spelen själva nu. Det finns ingen riktig utmaning eller just till att utforska grottorna då du får exakta målet utmärkt på karta och kompass med pil. Varför leta runt själv då? Men jag tror ändå att det mest handlar om en förändring i mig själv, samma sak som får mig att stressa och må skräp över mitt jobb vissa dagar förstör för mig här. Jag MÅSTE nå något sorts klarmål, med bästa möjliga resultat. Vilket får mig stressad och hatisk i stort sett.
Jag tänkte försöka mig på Skyrim igen dock, men med lite ändringar i spelet som kanske kan hjälpa mig att få tillbaka utforskarlusten.
- Inaktivera alla pilar till questmål/direktioner på kartan. Jag får bara köra på vad som skrivits i dialoger etc, precis som i Morrowind.
- Fast travel får vara förbjudet, i största möjliga mån. Gå/rida/åka vagn är däremot helt okej.
Vad mer skulle man kunna ta och ändra?
Att finna ett syfte
Jag har länge känt att det saknas något i mitt fotograferande, att jag mest vilset trampar runt och inte kommer någon vart. Jag tror att jag äntligen kommit på varför, en anledning så självklar att jag nära nog skäms för att jag inte kommit på den tidigare.
Jag har inget syfte med fotograferingen.
Det har mest handlat om prylar; nya kameror, objektiv och så vidare. Men det räcker bara så länge, tillslut så står jag där med alla de kameror jag någonsin kommer att behöva (nåja) men jag gör aldrig något av dem. Det blir aldrig några bilder värda att spara… okej, ett par vettiga har det väl blivit, men när jag tänker efter så har de kommit till då jag fått någon idé för stunden och kört vidare med den.
Jag vill ha ett syfte, ett större allomfattande syfte. Tänk ett fotoprojekt som täcker ett helt år, kanske att dokumentera mitt vardagsliv. Eller möjligtvis dokumentera min uppväxt uppe i Sundsvall, fånga mormor och hemma hos henne på bild, de små skogsdungarna man lekt i och så vidare.
Exakt vilket syfte det nu kommer bli vet jag inte ännu, men jag vill ha ett. Jag kommer att skaffa mig ett; något att plöja ner mitt intresse i. Kanske borde jag försöka spalta upp lite vad jag faktiskt gillar och finner intresse i? Vi gör ett försök.
- Människor; människor som står ut, har en egen stil eller speciellt/vackert utseende
- Händelser; små vardagliga berättelser kanske man kan säga. Saker och ting som händer omkring oss
En liten uppdatering angående mitt liv i övrigt; Hon är underbar.
Besök av Evelina och vänner
Evelina, hennes kille och hennes vänner kom på besök. Här är lite bilder ifrån kvällen, en del tagna av de andra, så kan inte ta cred för dem alla.
Några av dem är tagna med max-ISO på min X100, vilket blir 12800. Och de blir så sjukt bra. Jag älskar den här kameran! Inget direkt gjort med dem, de är i stort sett direkt ur kameran.
Saknad…
Japp! Som fan. Fy. Men men, det är snart botat, bara en dag att härda ut!
In other news: Nada.
Jahapp
Idag ville jag verkligen inte ta mig hemifrån till jobbet. Inte på grund av jobbet utan på grund av att jag inte ville lämna vad som fanns/finns där hemma. Verkligen, verkligen inte.
Det känns bra; tryggt, spännande och härligt. Så jag är glad. Riktigt jävla glad, sitter fortfarande och ler. Hurr!
Jag är ganska tillfreds…
…med tillvaron som den är just nu. Jobbet är… uthärdligt med de arbetskamrater jag har, och de är verkligen awesome. Andra saker i mitt liv utvecklas till det bättre, bland annat något som jag verkligen är glad att få uppleva. Tack till er som det rör!
För stunden är jag dock episkt förkyld, men skall försöka fixa till de inlägg jag lovat skall komma här tidigare. Känns som jag vill sova i flera veckor just nu dock.