Alla har vi nog någon bild eller typ av bild vi gärna vill ta men av någon anledning inte vågar. I mitt fall handlar det om att våga gå fram till en främling och fråga om att få ta deras porträtt. Jag har vågat förr men nu tar det helt stopp i mig, jag kan inte förmå mig själv att gå fram till personen ifråga.

Kanske för någon annan är det den där bilden av en dimhöljd äng en tidig morgon, eller att få tummen ur och ta sig ut till havet för att försöka fånga vågornas skum. Kanske att våga försöka sig på arkitekturfotografering eller något annat helt nytt för en själv. Det kan alltså handla om precis vad som helst, så länge det är något man vill göra men aldrig får gjort.

Min tanke är då att vi som sitter med dessa bilder vi vill ta men inte kommer oss för, kanske detta kan agera som en morot. Vi utmanar oss själva och varandra till att agera och får till en diskussion om bilderna och problematiken kring dem.

Låt oss ha en månad på oss att försöka fånga den här bilden och när det är gjort så kör vi en omröstning om det här på sidan. Jag ser gärna att man tillsammans med bilden skriver en text om bilden, om vad som hållit en tillbaka och hur man övervann det.

Som pris för den som vi tycker lyckas bäst med sin utmaning så tänkte jag mig en utskrift av sin egen bild hos Crimson.se att hänga på väggen, då man alldeles för sällan faktiskt har sina bilder på annat ställe än i datorn. Poängen är dock egentligen inte priset, utan själva utmaningen.

Vad tror ni?

För att ändå underlätta så smått så satte jag ett par regler för mig själv.

• Jag får endast använda en kamera jag alltid har med mig. Detta uteslöt alla mina kameror förutom den i min mobiltelefon så den får det bli
• Bilderna skall inte hålla något speciellt tema utan det blir en bild av något som under dagen fångat min uppmärksamhet
• Bilderna skall vara tagna det datum jag publicerar dem

Utöver detta är det vara fritt fram.

Ni hittar projektet och bilderna däri under 365 i menyn i toppen, eller här: www.andreas-skoglund.se/foto/365/

Tack för en härlig helg älskling, vi ses snart igen.

Rania

Grymt god öl det där

Rätt ofta man möts av denna syn

Se vad för sorts människor och platser som finns där ute, just bortom vad jag kan se från mitt fönster. Antagligen finns där ingenting, kanske finns där allt.

Det blev denna gång inte det för mig mer bekanta X2000 med SJ utan jag hamnade på det så kallade ”Blå Tåget”. Det är som en annan värld. Istället för ett i jämförelse kallt, sterilt och modernt tåg så består Blå Tåget av äldre vagnar ifrån sextiotalet, träinredning och en helt annan klass på resandet.

Visst, det tar en timme längre att ta sig till Stockholm med det men det är det på alla sätt värt. Att resa i ett tåg som har en faktisk restaurangvagn, med kockar som lagar mat direkt där och inga inplastade mackor och matlådor värmda i en microvågs-ugn i bistrovagnen ger en helt annan upplevelse. Lägg till också en barvagn, med fulla rättigheter och underbara sittplatser gör det bara bättre.

Jag fann mig själv sittandes just i barvagnen, dock utan något starkare än kaffe att dricka, tittandes ut genom den rad av väl tilltagna fönster som fanns framför mig på den förbi rusande naturen och kände att det måste vara såhär det är menat att åka tåg. Någonting har tappats bort i den tidshets som den normala trafiken verkar dras med.

Tjejen som bemannade baren berättade att de på nervägen från Stockholm tillbaka till Göteborg, som sker senare på dagen, har en pianist sittandes vid det piano de har i barvagnen (ja, ni läste rätt), spelandes musik för de som vistas däri. Kan det bli bättre?

Att sedan när jag var tillbaka i kupén, av tågpersonalen få som för mig först tedde sig ganska udda, en varm och fuktig handduk att torka sina händer med men som snabbt övertygade mig om sin förträfflighet när jag kunde torka av mig den kladdighet mina händer fått efter min frukost/lunch jag tidigare intagit, gav också liv åt upplevelsen. Var det alltid såhär att åka tåg förr? Vad fan hände?

Blå Tåget, ni är härmed mitt förstahandsval för all tågtrafik mellan Göteborg och Stockholm.