Här är en av de bilder jag också skannade in från någon färgrulle jag hade liggandes. Ranian, mitt hjärta. Antingen en Kodak Gold, eller någon billig ”Kodakcolor” från ICA.
Andreas-Skoglund.se
Arkiv
Tri-X
Jag och Rania svängde idag förbi hennes skola för att skanna in lite negativ vi haft liggandes. En del av det jag hade, iaf. av den svartvita filmen, finner ni nedan. Jag vill minnas att jag kört filmen efter ganska hög ISO (s.k ”push”). Framkallning av Fotokompaniet i Göteborg.
Jag kan inte njuta av spel längre
Detta är något jag kom fram till när jag nyligen spelat igenom Skyrim. Det saknades hela tiden något för mig, eller jag hade i alla fall en känsla av något som jag inte hade när jag säg, spelade igenom Morrowind när det var nytt. Eller Fallout 2 förr i tiden.
Jag kände stress. Prestationsångest. Alla beslut jag tog i spelet var baserat på att förbättra min karaktär, få bättre utrustning eller göra klart ”quests” endast för att ha dem klara.
Kvar fann inte den där utforskningslusten som drev mig förr i tiden. Den där nyfikenheten i att utforska nya grottor och ruiner för utforskningens skull var borta. Istället hade det ersatts med någon sorts cynisk vuxen syn på spelet. Jag visste att den här grottan bara var ännu en ”bana” att klara av. Möjliga monster och/eller människor jag skulle möta däri var bara hinder i vägen för att komma till ”målet”. Målet då antingen få min karaktär att gå upp i ”level”, eller finna bättre utrustning, möjligtvis något ”Dragon Word” i slutet av grottan.
Det kändes som att jobba. Allt var bara arbete emot något diffust slutmål av förbättring eller ja, jag behövde ta mig till nästa steg hela tiden, nästa uppgift. Tillslut så ledsnade jag så otroligt på det hela, att jag i slutet stressade igenom huvudquesten, bara för att få vara klar med spelet så att jag kunde sluta spela.
Jag vill inte ha det så här dock. Jag vill kunna njuta av spel såsom jag gjorde förr. Man kan nog säga att till viss del handlar det om spelen själva nu. Det finns ingen riktig utmaning eller just till att utforska grottorna då du får exakta målet utmärkt på karta och kompass med pil. Varför leta runt själv då? Men jag tror ändå att det mest handlar om en förändring i mig själv, samma sak som får mig att stressa och må skräp över mitt jobb vissa dagar förstör för mig här. Jag MÅSTE nå något sorts klarmål, med bästa möjliga resultat. Vilket får mig stressad och hatisk i stort sett.
Jag tänkte försöka mig på Skyrim igen dock, men med lite ändringar i spelet som kanske kan hjälpa mig att få tillbaka utforskarlusten.
- Inaktivera alla pilar till questmål/direktioner på kartan. Jag får bara köra på vad som skrivits i dialoger etc, precis som i Morrowind.
- Fast travel får vara förbjudet, i största möjliga mån. Gå/rida/åka vagn är däremot helt okej.
Vad mer skulle man kunna ta och ändra?
Att finna ett syfte
Jag har länge känt att det saknas något i mitt fotograferande, att jag mest vilset trampar runt och inte kommer någon vart. Jag tror att jag äntligen kommit på varför, en anledning så självklar att jag nära nog skäms för att jag inte kommit på den tidigare.
Jag har inget syfte med fotograferingen.
Det har mest handlat om prylar; nya kameror, objektiv och så vidare. Men det räcker bara så länge, tillslut så står jag där med alla de kameror jag någonsin kommer att behöva (nåja) men jag gör aldrig något av dem. Det blir aldrig några bilder värda att spara… okej, ett par vettiga har det väl blivit, men när jag tänker efter så har de kommit till då jag fått någon idé för stunden och kört vidare med den.
Jag vill ha ett syfte, ett större allomfattande syfte. Tänk ett fotoprojekt som täcker ett helt år, kanske att dokumentera mitt vardagsliv. Eller möjligtvis dokumentera min uppväxt uppe i Sundsvall, fånga mormor och hemma hos henne på bild, de små skogsdungarna man lekt i och så vidare.
Exakt vilket syfte det nu kommer bli vet jag inte ännu, men jag vill ha ett. Jag kommer att skaffa mig ett; något att plöja ner mitt intresse i. Kanske borde jag försöka spalta upp lite vad jag faktiskt gillar och finner intresse i? Vi gör ett försök.
- Människor; människor som står ut, har en egen stil eller speciellt/vackert utseende
- Händelser; små vardagliga berättelser kanske man kan säga. Saker och ting som händer omkring oss
En liten uppdatering angående mitt liv i övrigt; Hon är underbar.
Jahapp
Idag ville jag verkligen inte ta mig hemifrån till jobbet. Inte på grund av jobbet utan på grund av att jag inte ville lämna vad som fanns/finns där hemma. Verkligen, verkligen inte.
Det känns bra; tryggt, spännande och härligt. Så jag är glad. Riktigt jävla glad, sitter fortfarande och ler. Hurr!
Jag är ganska tillfreds…
…med tillvaron som den är just nu. Jobbet är… uthärdligt med de arbetskamrater jag har, och de är verkligen awesome. Andra saker i mitt liv utvecklas till det bättre, bland annat något som jag verkligen är glad att få uppleva. Tack till er som det rör!
För stunden är jag dock episkt förkyld, men skall försöka fixa till de inlägg jag lovat skall komma här tidigare. Känns som jag vill sova i flera veckor just nu dock.
Fest
Ett par stycken bilder. Skriver ett mer utstuderat inlägg senare. Det var inte mycket ljus där, kanske borde jag ljusa upp dem lite till? Brist på ljus gjorde fokusering lite lurigt också, mest på grund av att det totala skärpedjupet är runt ett par cm som mest, hurr!
Livet: An update
Tja, det kanske vore tid med en liten uppdatering här på sidan, då jag från ett par håll fått höra att jag borde ta fingrarna ur röven och skriva något; hoppas ni är nöjda!
Dock så blir det inte så värst mycket skrivet, lite allmänna tankar och bjäfs. Ett blogginlägg om min semesterresa runtomkring i Sverige kommer dock snart, jag skall fixa till med alla bilder, försöka skriva något bra till det hela också. Det kom till en hel del bra insikter under den resan, och ett par dåliga. De dåliga har dock blivit bra senare, så woo!
Utöver det så måste jag säga att för stunden är jag rätt nöjd med mitt liv. Visst, jobbet är väl lite si och så vissa dagar men jag tror att jag måste ha några av de bästa arbetskamraterna man kan ha, så jag överlever. Det pågår också, i samarbete med Ranian ett projekt med målet att få mig mer spontan, att tja; bara göra det. Och det fungerar. Något har lossnat i mig, inte helt men det är på väg och det känns så jäkla gött!
Jag har mål, drömmar. Saker jag vill/vill ha och kommer att kämpa för att få igenom, kosta vad det kosta vill. Det är sådant jag inte ens kunnat tänka förr i stort sett. Men jag måste. Jag är skyldig mig själv detta och även om jag måste stånga mig blodig så skall jag försöka. Mer än så, jag skall lyckas.
Det känns bra. Jag har energi och lust att ta tag i saker, vänner jag känner jag har ”glömt” bort, projekt som legat för länge. Livet är för kort, jag måste göra vad jag kan av det medan jag har tid.
iPad-test
Då jag i sommar kommer (se tidigare inlägg) ge mig ut i Sverige på diverse äventyr, med ”endast” min iPad som internetskötande pryl, så kände jag att jag kanske borde testköra den lite. Så sitter nu på ett café, med min iPad i sin docka, knappandes iväg på mitt blåtandsanslutna tangentbord… jag känner mig sämst, haha. Men det är en vanesak, nu kör vi!
- Posted using BlogPress from my iPad