Kanske borde ta och sammanfatta resan lite, vad vi gjort och hur den kändes.

Jag var ju lite halvt undrom om hur det skulle bli att få koppla ihop den där personen i min kontaktlista med en verklig person i kött och blod och ja, det blev lite skumt, särskilt när vi båda satt och knappade på nätet och jag såg henne logga in på MSN, då ville jag skriva till henne där, babblandes om att jag var hos en kompis i Finland… tills jag kom på att det faktiskt just var henne jag var hos. Inga större infall, handlade om bara några sekunder som max, men ändå en lite skum känsla.

Vad vi gjort finns redan nerplitat till stor del i tidigare inlägg, här och på hennes blogg. Men en liten snabb sammanfattning: Umgåtts en jäkla massa, petat runt i Vasa. Jag har fått träffa hennes vänner Janne och John där vi också lagat mat och bakat en del tillsammans. Grymt trevliga så ett tack till dem för bemötandet. Jag har också fått hälsa på i hennes föräldrahem, Mamma Koivisto rockar. Vi har fotat en del som ni nog sett i tisigare inlägg, samt glott en jäkla massa bra TV-serier, kan säga att jag är nog helt fast i Mad Men nu, en grymt bra serie!

Över lag så är Silja grymt trevlig att umgås med, det kändes så avslappnat och naturligt men det är väl något som ändå kommer efter sex års vänskap. Finns helt enkelt inget jag skäms över inför henne och då är det mycket enklare att vara sig själv. Tror inte heller att jag har skrattat så mycket med någon, så ofta och så länge, som med henne på… well, ages.

Jag lånar en bild som Janne tog inne på Amarillo i Vasa. Pimp, vi äger.

Klicka för större.

Senare skall vi ut och bila med hennes kompis Janne, lär bli gött. Tar nog med mig kameran då med.

Skriver det här inlägget mest för att hon vill att jag skall skriva inlägg. Börja ana någon sjuk fascination för min blogg i henne. Stalkervarning?

Nåja, väldigt trevligt att få träffa även vovven deras som jag måste säga verkade gilla mig mer än vad hundar oftast gör, antagligen så luktade jag något ätbart.

Silja försöker tvinga mig att skriva något roligt, men jag kommer verkligen inte på något. Jag hatar henne.

Vi om nom nom-ar på glass för stunden iaf, woo :P Helt ärligt så har jag faktiskt skitroligt, tack pimp!

Idag så skall jag få hänga med på något jag måste säga är en jäkligt trevlig söndags-”ritual” hon och några av hennes vänner har. De samlas ett antal vänner och lagar mat tillsammans, varje söndag. Så enkelt, men ändå ett så klockrent sätt att umgås på. Känns nästan som jag vill starta upp något liknande hemma.

Hela vår relation är uppbyggd av den här halvt abstrakta kontakten vi haft och jag tror jag har det lite klurigt att passa ihop det med en verklig, fysisk person.  Jag vet hur hon ser ut, jag vet hur hon låter, men ja… hennes identitet för mig är det där namnet i kontaktlistan, en liten textsnutt lydandes ”Silja”. För att förklara lite bättre vad jag menar, om vi tar Amine som exempel. Det jag anser är Amine, hennes personlighet, små klurigheter och särdrag, allt det kopplar jag till henne som fysisk person, eller ansikte på bild. Siljas personlighet, den hon är för mig, hennes väsen om man nu kan kalla det så, kopplar jag till en bit text. Det känns och kommer kännas väldigt underligt att hon helt plötsligt är något mer.

Oh well, jag ser verkligen fram emot att få träffa henne, då hon som sagt är en av mina äldsta och närmaste vänner, vi äger helt enkelt :P Det skall också bli väldigt skönt att få komma hemifrån ett tag, få slippa undan jobbet och bara få slappna av. Och på ett sätt är det väl nästan som att vi kommer att lära känna varandra på nytt, på något vänster.

It’s gonna be legen- wait for it…

Han ler inte, men det behövs inte heller. Vi, två för varandra helt okända människor har denna måndag hittat något gemensamt, något som underlättar den sega väntan vi båda har framför oss. Vi är inte så olika ändå, vi är inte så ensamma som man ibland känner sig. Duvan har slukat hela biten bulle vid det här laget och försvinner iväg. Jag gör strax efter detsamma, men lite gladare till sinnet än innan jag satte mig på bänken.