En hemsida tillhörandes Andreas Skoglund

Har lämnat Ubuntu bakom mig, servern kör nu Nexenta, vilket är OpenSolaris som kärna, GNU/Ubuntu-program därutöver, vilket underlättade flytten en hel del, apt-get är det som gäller även nu, samt configfiler etc. från äldre servern fungerar hyfsat här.

Varför kanske ni undrar? Tja, ZFS. Freaking great.

Nåja, vill att ni som nu råkar besöka min sida då och då, håll ögonen öppna efter saker som krånglar, filer som inte fungera och sådant. Kommentera sedan gärna här.

Det är så segt i Left 4 Dead då det inte finns någon server ledig att spela på, eller att man hamnar på en dålig någonstans i sydostasien som gör att ens ping hamnar runt 1000-strecket. Så jag har bestämt mig för att testa att köra en Left 4 Dead-server, dedikerad, på min server där hemma, samma server som håller den här sidan igång.

Prestanda borde vara fullt tillräcklig, 1.6GHz Pentium Dualcore (Core 2-variant), 2GB DDR2 samt 50/10 som uppkoppling. Vi får se. Skriver mer när den är igång, håller på att installera den nu.

Buss 41, E14 emot matfors. Var ett tag sen jag åkte den nu, antagligen senast någon dag efter högskolan. Samma modell av buss, samma busschaffis men nytt busskort. Det känna helt normalt, men ändå inte alls.

En duva har förvillat sig in mellan två mot varandra ståendes bänkar, i sin jakt på något att äta. Hon får tag i en bit kanelbulle som hon attackerar med snabba pickanden och ryck, vilket får bullbiten att fara runt på golvet som en epilepsiskadad råtta. Det är ganska intressant att följa denna duvas målmedvetna kamp mot brödet, jag märker strax att jag inte heller är ensam i det för på bänken mittemot sitter en man som också han följer duvans framfart med blicken.

Han ler inte, men det behövs inte heller. Vi, två för varandra helt okända människor har denna måndag hittat något gemensamt, något som underlättar den sega väntan vi båda har framför oss. Vi är inte så olika ändå, vi är inte så ensamma som man ibland känner sig. Duvan har slukat hela biten bulle vid det här laget och försvinner iväg. Jag gör strax efter detsamma, men lite gladare till sinnet än innan jag satte mig på bänken.

Jag kom aldrig riktigt på varför jag köpte min Acer Aspire One, var ett riktigt impulsköp. Visst, trevligt att ha en liten dator att bära runt på, men ändå… kändes inte riktigt genomtänkt.

Men nu… jag känner inget tvivel längre, jag har sett ljuset och vet att det var menat att ske! Fallout 2, allt blir helt plötsligt bara bra.

Fallout!

Mmm, Fallout-meny.

Netbooken liggandes på min Macbook. Så pluttig.