En hemsida tillhörandes Andreas Skoglund

-DARY!

Jag vill inte jobba idag. Jag ville inte gå upp i morse och jag ville inte sova igår kväll. Ute är det bara blött, grått och regnigt. Har verkligen nada lust eller ork längre. Oh well, bara fyra och en halv dag eller något tills jag drar på en veckas ledighet och får peta lite på pimpish, woo!

Men eftersom jag ser såpass mycket framemot det så kommer resten av veckan att dra sig fram i snigelfart, bleh. Gief tidsmaskin, plz. Eller något sorts piller man kan ta som gör att hjärnan sköter sitt automatiskt och medvetandet kan vila och vara omedvetandes om allt dravel som man behöver gå igenom i sin vardag.

Jag kanske borde börja med kaffe.

… Tills jag träffar en av mina äldsta och närmaste vänner för första gången. Det känns underligt, lite halvt overkligt. Jag kan inte säga att det är nervositet det handlar om, även om jag nu nog är det också, utan mer att den enda kontakten jag har haft med den här människan är uteslutande över internet eller textmeddelanden över telefonen… existerar hon verkligen utanför det? Sex år handlar det om, med början på ett sjunde, som vi har känt varandra.

Hela vår relation är uppbyggd av den här halvt abstrakta kontakten vi haft och jag tror jag har det lite klurigt att passa ihop det med en verklig, fysisk person.  Jag vet hur hon ser ut, jag vet hur hon låter, men ja… hennes identitet för mig är det där namnet i kontaktlistan, en liten textsnutt lydandes ”Silja”. För att förklara lite bättre vad jag menar, om vi tar Amine som exempel. Det jag anser är Amine, hennes personlighet, små klurigheter och särdrag, allt det kopplar jag till henne som fysisk person, eller ansikte på bild. Siljas personlighet, den hon är för mig, hennes väsen om man nu kan kalla det så, kopplar jag till en bit text. Det känns och kommer kännas väldigt underligt att hon helt plötsligt är något mer.

Oh well, jag ser verkligen fram emot att få träffa henne, då hon som sagt är en av mina äldsta och närmaste vänner, vi äger helt enkelt :P Det skall också bli väldigt skönt att få komma hemifrån ett tag, få slippa undan jobbet och bara få slappna av. Och på ett sätt är det väl nästan som att vi kommer att lära känna varandra på nytt, på något vänster.

It’s gonna be legen- wait for it…

Fick nu i helgen för första gången användning för det blixtpaket jag köpt från Kaffebrus, då jag och Amine hade en liten fotosession. Dock så pajar en av dem kanske 15-20 minuter in i fotningen, den går inte att avfyra. Allt annat ser helt perfekt ut på den, den laddar upp okej… men ingen reaktion när försöker utlösa den. Av vad jag kunnat läsa mig fram om hur en blixt fungerar så är det nog en liten kondensator i den som pajat. Va fasen, hatar kondensatorer mig?

Nåja, jag har kontaktat Kaffebrus för att se om de kan tänka sig att byta den åt mig, får se när jag får svar. Här under har ni i alla fall ett av resultaten av fotograferingen. Otroligt nöjd, tack så mycket för modellandet, Amine! Klicka för att få se större.