Jag kom på mig själv idag, på väg in till jobbet, att fundera över hur härligt det vore om man kunde ha varit ledig hela juni, juli och augusti. Detta är såklart ett utfall av post-semester-ångest då jag nyligen kommit tillbaka från sommarledigheten.
Jag förkastade snabbt den tanken, för det kan man såklart inte. Man måste ju jobba, de semesterdagar man har är vad man får. Eller… kan man kanske det ändå?
Jag hörde nyligen från en bekant om en av deras kompisar som jag förstod det, som sliter djur halva året för att därefter resa runt i värden resterande halva för att surfa, träffa människor och ha det bra. Det låter som att de nog någon sommar haft juni, juli och augusti ledigt. Så varför tror jag inte att jag kan detsamma?
Med bara tre månader ledigt kanske jag bara behöver slita halvt djur resterande nio. Det här kan ju inte vara omöjligt.
Ju mer jag funderade kring det och hur enkelt jag tänkt kasta bort tanken till att börja med, desto mer började jag undra om det kanske finns mer jag skulle vilja se i mitt liv, men inte ens satt på pränt för ”det går ju inte” eller ”så gör man inte”. Att sätta krokben för en själv omgående känns rätt korkat.
Så här kommer det, jag slänger allt på väggen och vad som fastnar, det ser jag över senare! Hur skulle jag vilja leva mitt liv, om allt var möjligt?
- Jag vill vara så mycket ledig som möjligt går och ändå trygga försörjningen.
- SÄRSKILT på sommaren! Ge mig barndomens sommarlov tillbaka!
- Jag vill kunna styra mer över min arbetstid, varför börja just på morgonen och sluta på eftermiddagen? Tänk om jag känner för att jobba precis tvärtom en dag? Då skall jag kunna göra det. Många gånger känner jag mig som mest kreativ på kvällen men då måste jag gå till sängs för att orka upp till jobbet dagen efter. Inte optimalt.
- Jag vill kunna jobba obunden från någon plats. Jobba hemifrån en dag, ifrån biblioteket en annan, i Göteborg en tredje, ifrån vår folkabuss den fjärde.
- Jag vill kunna välja själv mer vad jag skall jobba med, sådant som intresserar mig.
- Jag vill leva lätt och med minimalt med bojor (läs saker, förpliktelser och dylikt). Minimalt med krav! Helst inga alls annat ön de jag själv ställer eller skapar.
Det finns nog mer att plita ner men inget jag får fram just nu. Nu när jag fått det nerskrivet så känns inte det mesta som omöjligt. Känns som eget företag eller anställning passar bra in, arbeta med något man kan sköta på distans. Minska ner på ägodelar och utgifter så långt det går för att frigöra både tid och pengar till det som är mer viktigt i livet. Varken jag eller flickvännen vill äga mycket eller stort, så vi är redan smått på väg. Denhinder jag tänkt mig skulle vara oöverstigliga känns nu mer som smärre gupp i vägen.
Vad förlorar jag? En viss finansiell trygghet. Rutiner.
Vad vinner jag? Frihet. Åh så mycket frihet.
Vad har ni för drömtillvaro? Ta och skriv ner den, i kommentarerna om inte annat, och se om det är något ni kanske ändå kan sikta på.