Att göra rätt för sig själv och inte för andra

Det är så lätt att tappa bort sig själv i förväntningar från andra, verkliga eller inbillade. Hur skall man egentligen leva sitt liv? Man skall väl göra karriär, köpa villa och skaffa barn… eller? Man skall sikta på att tjäna en hel massa pengar, spara till pension och skjuta att leva till senare.

Fast varifrån kommer de här kraven? Är det våra egna krav som vi skapat för oss själva, eller är det andras vi tar på oss självmant? Är det ens det, eller snarare en slags berättelse vi köpt in oss på om hur ett liv skall levas? Jag tror mer på det senare.

“Life isn’t about finding yourself. Life is about creating yourself.”
-George Bernard Shaw

Jag försöker göra rätt, det är en av mina största driftkrafter, på gott och ont. Men på senare tid har jag just fastnat i funderingar kring VEMS rätt det är jag försöker göra när jag försöker navigera mig fram i livet. Mitt, eller någon annans? Dessa funderingar kommer av hur jag mer och mer känner att jag inte är nöjd med det liv jag lever eller de andra liv som till synes finns tillgängliga. Jag trivs inte. De tillgängliga mallarna verkar alla handla om lite samma sak; jobba mycket, köp mycket, lev lite.

Men om man inte längre känner någon glädje i det längre, ingen kreativitet eller framtid, vad gör man då?

“We have to dare to be ourselves, however frightening or strange that self may prove to be.”
-May Sarton

Man gör rätt för sig själv. Vill jag inte längre göra ”rätt” för andra krav så måste jag vända mig inåt. Varåt vill jag, vilket liv vill jag leva? Jag måste vara sann mot den jag är och det jag känner, annars finns det en stor risk att jag kommer att slösa bort mitt liv på meningslöshet.

Jag pratade om detta och mycket annat med en nära vän i helgen och han sade något som fastnade och som så mycket bättre sammanfattar det jag försöker få fram. Han uttryckte det som att han vill leva ett liv där döden inte är ett misslyckande. Det vill säga ett liv där han i varje givet ögonblick ärligt kan säga att han lever det liv han vill leva och gör det som skapar honom lycka, i motsats till att inför döden ångra de val han gjort. Sen om det inte leder till vad som anses vara att lyckas, bör man ens bry sig, så länge man själv mår bra?

“The fear of death follows from the fear of life. A man who lives fully is prepared to die at any time.”
-Mark Twain

Det är att göra rätt för och vara sann mot sig själv.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.