Utanför fönstret öser regnet ner… inte ett väder som inbjuder någon egentlig energi eller lust att göra så mycket. Kanske är jag mest för bekväm.
Men så snart det slutat skall jag banne mig ge mig ut på en promenad med kamera i hand och få något utav denna lediga lördag! …kanske.
Jag övertänker saker för ofta; avstår att höra av mig till en vän och fråga om jag får komma förbi, skippar att gå på en föreläsning bland massa främmande människor, eller bara att ta en promenad med kamera i hand. Verkar man inte knäpp? Vad skall folk tro? Usch, det är blött och kallt. Så enkelt att hitta ursäkter att låta bli.
Är la som Ben Howard sjunger i den där låten (The Fear, reds. anm.), hur vi lever våra liv begränsade av rädsla. Men då blir vi, som han också sjunger, precis vad vi förtjänar att bli. Dvs; vi får det liv vi agerar. Inget ändras om inget ändras.
Någonstans har jag dock en spirande känsla att jag nog redan har alla verktyg och bitar av pusslet som behövs för förändring. Är just den där rädslan som spökar…
Ett paraply hade också suttit fint.