Bilder och annat bös.
Nedan följer en hyfsad höftning på ett recept för den gulaschgryta jag bjöd mina arbetskamrater på en kväll denna december. Jag följer sällan något recept så slaviskt och därför är inte heller detta recept på något vis exakt angivet. Kör på känslan, det fungerar oftast bäst!
Mer instruktioner och inspiration kan ni från dePauls inlägg här, det har jag gjort: https://www.flashback.org/sp15954272 (ja, Flashback, men suveränt matlagningsforum tycker jag. dePaul kan sina grejer).
Idag tog jag och Rania en till tur med bilen och med var, som alltid, våra kameror. Vi tog oss först upp på Flataklocken, enklare än jag trodde med tanke på underlaget, men därifrån kom jag inte med något sevärt.
Sevärd var dock istället Vikbron, en äldre träbro som går över Ljungan, en bit utanför Fränsta.
Utsikten från bron var rätt trevlig även den. Solen var inte framme helt utan vädret var rätt mulen men måste i efterhand erkänna att jag nog föredrar det.
Vi bestämde oss för att vi inte ville att utflykten skulle vara slut med detta, utan vi satte av längre inåt landet. På något vis hamnade vi på EXAKT samma plats som vi också stannat denna gångna sommar, då vi tog en längre utflykt med bilen. Platsen är en liten rastplats vid stranden av Bysjön.
Det är så lätt att tappa bort sig själv i förväntningar från andra, verkliga eller inbillade. Hur skall man egentligen leva sitt liv? Man skall väl göra karriär, köpa villa och skaffa barn… eller? Man skall sikta på att tjäna en hel massa pengar, spara till pension och skjuta att leva till senare.
Fast varifrån kommer de här kraven? Är det våra egna krav som vi skapat för oss själva, eller är det andras vi tar på oss självmant? Är det ens det, eller snarare en slags berättelse vi köpt in oss på om hur ett liv skall levas? Jag tror mer på det senare.
“Life isn’t about finding yourself. Life is about creating yourself.”
-George Bernard Shaw
Jag försöker göra rätt, det är en av mina största driftkrafter, på gott och ont. Men på senare tid har jag just fastnat i funderingar kring VEMS rätt det är jag försöker göra när jag försöker navigera mig fram i livet. Mitt, eller någon annans? Dessa funderingar kommer av hur jag mer och mer känner att jag inte är nöjd med det liv jag lever eller de andra liv som till synes finns tillgängliga. Jag trivs inte. De tillgängliga mallarna verkar alla handla om lite samma sak; jobba mycket, köp mycket, lev lite.
Men om man inte längre känner någon glädje i det längre, ingen kreativitet eller framtid, vad gör man då?
Idag, beväpnade med våra kameror, tog jag och Rania oss ut på en utflykt med bilen. Färden gick först mot Torpshammar och därefter vidare mot Ljungå i Jämtlands län.
Vi hade först satt siktet på Nyhem eller Gimdalen där vi med hjälp av Google Maps topografiska karta spanat fram ett lovande berg (400m högt) som hade sin fot precis vid en sjö, men tyvärr så försvann solen och med den ljuset innan vi hann fram.
Vi hann dock med att fånga en del fina bilder ändå på vägen då vi passerade många trevliga små rastplatser, strandkanter och sjöar.
I helgen fick vi besök av en vän från Götet, Nadim. Vi hade toktrevligt! Men det är inte därför jag är här.
Jag tog en bild på dem som jag känner mig nöjd med, så jag tänker att jag laddar upp den.
Idag tog jag och Rania oss till en plats vi hittat vid Stödesjön, där vi har fina klippor och bra utsikt. Vi tände en eld, åt mat och tog lite bilder. Några av mina följer nedan.
Hur skulle jag då välja att spendera mina dagar? Hur skulle ni?
För att kunna ge ett bra svar på detta behöver jag nog börja med att definiera vad pengar egentligen är för mig. Jag menar inte sedlar eller mynt, utan vad för syfte pengar fyller i mitt liv. Sett på det viset kan pengar inte vara något mer än ett medel att uppnå något man eftersträvar, det enda värdet i vad de kan omvandlas till.
Visst är det skönt när tillvaron går långsamt? När det är tyst. Så tyst att det enda du hör är dina och kattens stilla andetag, samt de knäpp och knak ett hus ger ifrån sig när det finns någon som lyssnar.
Minsta rörelse ger ifrån sig ett eget frasande som tycks eka i tystnaden, varje doft framträder tydligare, doft av ceder från min penna.
Det är som att alla sinnen skärps, eller snarare så att äntligen får hjärnan andrum från alla konstanta intryck jag envisas att mata den med och istället tid över till att bearbeta allt det där andra, som alltid är där men glöms bort i vardagen och jäkten.
En flugas slöa surrande, en drömmande katts som sträcker på sig. Penna mot papper.
Jag behöver inget mer.
Jag kom på mig själv idag, på väg in till jobbet, att fundera över hur härligt det vore om man kunde ha varit ledig hela juni, juli och augusti. Detta är såklart ett utfall av post-semester-ångest då jag nyligen kommit tillbaka från sommarledigheten.
Jag förkastade snabbt den tanken, för det kan man såklart inte. Man måste ju jobba, de semesterdagar man har är vad man får. Eller… kan man kanske det ändå?
Jag har tidigare (förra inlägget) nämnt att jag känner hur mycket tid i mitt liv försvinner på saker jag gör för någon annan, i det fallet mitt jobb. Inte specifikt detta jobb som så, utan jag känner ett behov att kunna styra mer över min tid som jag vill. Att spendera spenderar en timme dit, en timme hem och nio timmar väl på plats på uppgifter där resultatet är svårt att se och nyttan i slutändan faller till någon annan känns inte vettigt.
Tid är som sagt för dyrbar.