Funderingar

Stillhet skrämmer mig

av

Jag finner ofta nu för tiden att stilhet ter sig närmast obehaglig för mig. Som att mitt sinne hela tiden längtar efter intryck, något att få fokusera på och döva de evigt brusande och bubblande tankarna inombords.

Så har det inte alltid varit. Jag minns hur jag som ung utan problem klarade av att spendera timtal i ensamhet och tystnad, längtade efter och drog mig till det, som någon sorts mänsklig introvert mal och självsamhet en starkt lysande la-… jag släpper den liknelsen innan den ger mig mardrömmar.

Nå, längtar efter det gör jag ännu men jag finner det svårt att hitta till. Utan kontinuerliga intryck i form av musik, video från antingen TVn eller Youtube, eller slösurfande på internet och sociala medier blir jag ofta rastlös och obekväm. Som att jag skyr att möta mina egna tankar.

Läs mer

Funderingar vid ett regnigt fönster

av

Utanför fönstret öser regnet ner… inte ett väder som inbjuder någon egentlig energi eller lust att göra så mycket. Kanske är jag mest för bekväm.

Men så snart det slutat skall jag banne mig ge mig ut på en promenad med kamera i hand och få något utav denna lediga lördag! …kanske.

Jag övertänker saker för ofta; avstår att höra av mig till en vän och fråga om jag får komma förbi, skippar att gå på en föreläsning bland massa främmande människor, eller bara att ta en promenad med kamera i hand. Verkar man inte knäpp? Vad skall folk tro? Usch, det är blött och kallt. Så enkelt att hitta ursäkter att låta bli.

Är la som Ben Howard sjunger i den där låten (The Fear, reds. anm.), hur vi lever våra liv begränsade av rädsla. Men då blir vi, som han också sjunger, precis vad vi förtjänar att bli. Dvs; vi får det liv vi agerar. Inget ändras om inget ändras.

Någonstans har jag dock en spirande känsla att jag nog redan har alla verktyg och bitar av pusslet som behövs för förändring. Är just den där rädslan som spökar…

Ett paraply hade också suttit fint.

En minimalistisk utmaning – dag 7 – Rensa garderoben!

av

Nu har det blivit att jag slarvat med utmaningen i ett par dagar. Jobb och vardag drog iväg, vilket gjorde att jag sköt det framför mig. Inte okej!

Nu är jag igång igen, i går (söndag) så tog jag tag i att gå igenom min garderob. Det är något jag ha velat göra ett tag, men inte riktigt kommit mig för. Just det uppskattar jag med utmaningen; den får mig att sätta mig ner, tänka efter och faktiskt genomföra saker och ting.

Läs mer

En minimalistisk utmaning – dag 3, 4 och 5 – vara nerkopplad och meditation

av

Jag fortsätter på min minimalistiska utmaning och i helgen så gjorde jag nummer 10 på lördagen (ingen e-post eller sociala medier före lunch), nummer 1 på söndagen (vara offline för en dag) och nummer 2 idag (meditera i femton minuter).

Lördag: Nummer 10, ingen e-post eller social media

Lördagen gick alldeles utmärkt, körde på utan någon uppkoppling alls tills runt tre på eftermiddagen, därefter småsurfade jag lite, kikade chatt med vännerna och annat smått och gott. Det blev en rätt lugn lördag allt i allt. Kanske jag borde ha gjort detta på en jobbdag för att få hel effekt, men svårt att skippa e-posten för mig som det är nu.

Läs mer

En minimalistisk utmaning – dag 1 – mina viktigaste prioriteringar

av

Igår så fick jag en utmaning av några av mina arbetskamrater. En minimalistisk utmaning. Det hela går ut att man under trettio dagar ger sig en uppgift per dag, där uppgiften har en slags grund i att tänka minimalistiskt; skära ner på onödigheter i livet.

Ni kan läsa mer om själva utmaningen och även hitta de trettio uppgifterna om ni vill testa själva, här: anuschkarees.com. För säkerhets skull speglar jag uppgifterna även här, se bild nedan.

Läs mer

Att göra rätt för sig själv och inte för andra

av

Det är så lätt att tappa bort sig själv i förväntningar från andra, verkliga eller inbillade. Hur skall man egentligen leva sitt liv? Man skall väl göra karriär, köpa villa och skaffa barn… eller? Man skall sikta på att tjäna en hel massa pengar, spara till pension och skjuta att leva till senare.

Fast varifrån kommer de här kraven? Är det våra egna krav som vi skapat för oss själva, eller är det andras vi tar på oss självmant? Är det ens det, eller snarare en slags berättelse vi köpt in oss på om hur ett liv skall levas? Jag tror mer på det senare.

“Life isn’t about finding yourself. Life is about creating yourself.”
-George Bernard Shaw

Jag försöker göra rätt, det är en av mina största driftkrafter, på gott och ont. Men på senare tid har jag just fastnat i funderingar kring VEMS rätt det är jag försöker göra när jag försöker navigera mig fram i livet. Mitt, eller någon annans? Dessa funderingar kommer av hur jag mer och mer känner att jag inte är nöjd med det liv jag lever eller de andra liv som till synes finns tillgängliga. Jag trivs inte. De tillgängliga mallarna verkar alla handla om lite samma sak; jobba mycket, köp mycket, lev lite.

Men om man inte längre känner någon glädje i det längre, ingen kreativitet eller framtid, vad gör man då?

Läs mer

Fotoutflykt en kylig lördag

av

Idag, beväpnade med våra kameror, tog jag och Rania oss ut på en utflykt med bilen. Färden gick först mot Torpshammar och därefter vidare mot Ljungå i Jämtlands län.

Vi hade först satt siktet på Nyhem eller Gimdalen där vi med hjälp av Google Maps topografiska karta spanat fram ett lovande berg (400m högt) som hade sin fot precis vid en sjö, men tyvärr så försvann solen och med den ljuset innan vi hann fram.

Kvinna med kamera vid frusen sjö med solen över ett berg

Vi hann dock med att fånga en del fina bilder ändå på vägen då vi passerade många trevliga små rastplatser, strandkanter och sjöar.

Läs mer

Om jag inte skulle behöva bry mig om pengar

av

Hur skulle jag då välja att spendera mina dagar? Hur skulle ni?

För att kunna ge ett bra svar på detta behöver jag nog börja med att definiera vad pengar egentligen är för mig. Jag menar inte sedlar eller mynt, utan vad för syfte pengar fyller i mitt liv. Sett på det viset kan pengar inte vara något mer än ett medel att uppnå något man eftersträvar, det enda värdet i vad de kan omvandlas till.

Läs mer

Tystnaden och annat

av
Sovande katt på soffa

Visst är det skönt när tillvaron går långsamt? När det är tyst. Så tyst att det enda du hör är dina och kattens stilla andetag, samt de knäpp och knak ett hus ger ifrån sig när det finns någon som lyssnar.

Minsta rörelse ger ifrån sig ett eget frasande som tycks eka i tystnaden, varje doft framträder tydligare, doft av ceder från min penna.

Det är som att alla sinnen skärps, eller snarare så att äntligen får hjärnan andrum från alla konstanta intryck jag envisas att mata den med och istället tid över till att bearbeta allt det där andra, som alltid är där men glöms bort i vardagen och jäkten.

En flugas slöa surrande, en drömmande katts som sträcker på sig. Penna mot papper.

Jag behöver inget mer.

Hur ser min drömtillvaro ut? Hur når jag dit?

av

Jag kom på mig själv idag, på väg in till jobbet, att fundera över hur härligt det vore om man kunde ha varit ledig hela juni, juli och augusti. Detta är såklart ett utfall av post-semester-ångest då jag nyligen kommit tillbaka från sommarledigheten.

Jag förkastade snabbt den tanken, för det kan man såklart inte. Man måste ju jobba, de semesterdagar man har är vad man får. Eller… kan man kanske det ändå?

Läs mer