Det är så lätt att tappa bort sig själv i förväntningar från andra, verkliga eller inbillade. Hur skall man egentligen leva sitt liv? Man skall väl göra karriär, köpa villa och skaffa barn… eller? Man skall sikta på att tjäna en hel massa pengar, spara till pension och skjuta att leva till senare.
Fast varifrån kommer de här kraven? Är det våra egna krav som vi skapat för oss själva, eller är det andras vi tar på oss självmant? Är det ens det, eller snarare en slags berättelse vi köpt in oss på om hur ett liv skall levas? Jag tror mer på det senare.
“Life isn’t about finding yourself. Life is about creating yourself.”
-George Bernard Shaw
Jag försöker göra rätt, det är en av mina största driftkrafter, på gott och ont. Men på senare tid har jag just fastnat i funderingar kring VEMS rätt det är jag försöker göra när jag försöker navigera mig fram i livet. Mitt, eller någon annans? Dessa funderingar kommer av hur jag mer och mer känner att jag inte är nöjd med det liv jag lever eller de andra liv som till synes finns tillgängliga. Jag trivs inte. De tillgängliga mallarna verkar alla handla om lite samma sak; jobba mycket, köp mycket, lev lite.
Men om man inte längre känner någon glädje i det längre, ingen kreativitet eller framtid, vad gör man då?