Bara skriv…

Jag har ett problem. Jag vill skriva. Jag vill sätta ord på pränt, få lite liv i den här gamla bloggen, få uttrycka mina tankar och funderingar. Det låter så enkelt, men vad skall jag skriva om? Vad är det jag vill ha sagt? Jag har helt ärligt ingen aning, annat än detta sug efter att få ur mig något. Nada inspiration infinner sig.

Kan man dock kanske tvinga fram kreativitet? Forcera inspiration? Jag bestämde mig för att tvinga ner mig framför datorn med tanken ”bara skriv”. Se efter vad som skulle hända.

Läs mer

På väg…

Nu har vi (jag och min flickvän Rania) äntligen kommit iväg på vår planerade bilsemester. Allt är inpackat i vår folkabuss, inte så tuff som det låter men rätt tuff ändå, vi har precis tagit första stoppet, ett bad vid stora hullsjön.


Vi tar det långsamt, då vi inte har något annat mål än att leta oss uppåt och inåt landet. Kanske hinner vi in i Norge.

Allt, förutom att vi fick lämna katterna hemma, känns bra. 

Introvert och det känns okej

De senaste dagarna har jag äntligen kommit mig för att läsa en bok jag köpte för ett bra tag sedan, som sedan dess legat orörd på min surfplatta. Boken är ”Introvert – den tysta revolutionen” av Linus Jonkman (ni kan hitta den här eller här i e-bok).

I den tar han upp personlighetstypen introvert, hur en sådan fungerar i både tanke och handling, hur man som introvert skiljer sig från extroverta samt styrkor och svagheter i båda. Uppskattningsvis känner jag starkt igen mig i runt 80-90 procent av vad han beskriver. Att jag faller in under det introverta paraplyet har jag vetat sedan tidigare, Myers-Briggs-tester både genom jobb och privat har alltid lagt mig högt i det draget; aldrig under 70 procent och sällan under 80.

Det den här boken däremot har bidragit med är att ge mig en förståelse för och insyn i många av de drag och sätt jag har. Jag är inte konstig, det är inget fel på mig, utan mycket av vad jag tidigare sett som särdrag i mig själv snarare är något de flesta introvert lagda har gemensamt. Det är en otrolig befrielse.

Läs mer

Farväl min X100

Närbild av en Fujifilm X100

Idag förlorade jag en gammal vän.

Eller ja, jag hade sönder en pryl. Men är det inte så att vissa prylar växer på något vis och blir något mer än bara ett ting bland andra? Det blir nästan att man inte kan komma ihåg hur det var innan man införskaffade denna sak. Det blir något oumbärligt.

Läs mer

Ett liv i en ryggsäck

Jag har länge nu gått i funderingar kring vad som verkligen är värt något här i livet, vad är det jag behöver för att vara lycklig? Detta sträcker sig till allt; prylar, vänner, katter…

För mycket för att kunna dra allt i ett enda inlägg så jag tänkte sikta in mig på en fortsättning som kommit av dessa tankar: om jag skulle behöva rymma mitt liv i en ryggsäck, vad skulle jag välja att packa ner då?

Läs mer