Bilder och annat bös.
Nu har det blivit att jag slarvat med utmaningen i ett par dagar. Jobb och vardag drog iväg, vilket gjorde att jag sköt det framför mig. Inte okej!
Nu är jag igång igen, i går (söndag) så tog jag tag i att gå igenom min garderob. Det är något jag ha velat göra ett tag, men inte riktigt kommit mig för. Just det uppskattar jag med utmaningen; den får mig att sätta mig ner, tänka efter och faktiskt genomföra saker och ting.
Min minimalistiska utmaning fortsätter! Idag hade jag helt glömt bort att välja något, blev först nu mot kvällen som jag kom mig för att sätta mig och se över det hela. Jag trillade dit på nummer 18, ”Unfollow and unfriend”.
Facebookvänner. Nu har jag skurit ner på antalet en hel del redan, så blev lurigt att hitta någon som jag inte riktigt har kontakt med längre. Men jag lyckades gå från 158 till 142, så alltid något. Nu är det dock riktigt tufft, men skulle vilja gå ner till 100. Eller kanske bara rycka Facebook helt och hållet… jag får se hur det går.
Nu tyckte jag inte riktigt att det räckte dock, eller det kände för lätt, så jag tog och sade upp mitt Instagramkonto i samma veva. Jag har redan tagit bort appen från både telefon och surfplatta, så har inte varit inloggad på säkert en månad. Inget värde, bort!
Jag fortsätter på min minimalistiska utmaning och i helgen så gjorde jag nummer 10 på lördagen (ingen e-post eller sociala medier före lunch), nummer 1 på söndagen (vara offline för en dag) och nummer 2 idag (meditera i femton minuter).
Lördagen gick alldeles utmärkt, körde på utan någon uppkoppling alls tills runt tre på eftermiddagen, därefter småsurfade jag lite, kikade chatt med vännerna och annat smått och gott. Det blev en rätt lugn lördag allt i allt. Kanske jag borde ha gjort detta på en jobbdag för att få hel effekt, men svårt att skippa e-posten för mig som det är nu.
Då har dag två gått i den minimalistiska utmaningen och för idag så bestämde jag mig för att göra nummer 27; ”Clear out your junk drawer” eller ”rensa ur din skräplåda”.
Jag har precis en sådan under sängen, där jag under en längre tid stoppat in allt möjligt som jag inte haft någon plats för. Så den tog jag mig an ikväll.
Igår så fick jag en utmaning av några av mina arbetskamrater. En minimalistisk utmaning. Det hela går ut att man under trettio dagar ger sig en uppgift per dag, där uppgiften har en slags grund i att tänka minimalistiskt; skära ner på onödigheter i livet.
Ni kan läsa mer om själva utmaningen och även hitta de trettio uppgifterna om ni vill testa själva, här: anuschkarees.com. För säkerhets skull speglar jag uppgifterna även här, se bild nedan.
Idag tog jag och Rania en till tur med bilen och med var, som alltid, våra kameror. Vi tog oss först upp på Flataklocken, enklare än jag trodde med tanke på underlaget, men därifrån kom jag inte med något sevärt.
Sevärd var dock istället Vikbron, en äldre träbro som går över Ljungan, en bit utanför Fränsta.
Utsikten från bron var rätt trevlig även den. Solen var inte framme helt utan vädret var rätt mulen men måste i efterhand erkänna att jag nog föredrar det.
Vi bestämde oss för att vi inte ville att utflykten skulle vara slut med detta, utan vi satte av längre inåt landet. På något vis hamnade vi på EXAKT samma plats som vi också stannat denna gångna sommar, då vi tog en längre utflykt med bilen. Platsen är en liten rastplats vid stranden av Bysjön.
Det är så lätt att tappa bort sig själv i förväntningar från andra, verkliga eller inbillade. Hur skall man egentligen leva sitt liv? Man skall väl göra karriär, köpa villa och skaffa barn… eller? Man skall sikta på att tjäna en hel massa pengar, spara till pension och skjuta att leva till senare.
Fast varifrån kommer de här kraven? Är det våra egna krav som vi skapat för oss själva, eller är det andras vi tar på oss självmant? Är det ens det, eller snarare en slags berättelse vi köpt in oss på om hur ett liv skall levas? Jag tror mer på det senare.
“Life isn’t about finding yourself. Life is about creating yourself.”
-George Bernard Shaw
Jag försöker göra rätt, det är en av mina största driftkrafter, på gott och ont. Men på senare tid har jag just fastnat i funderingar kring VEMS rätt det är jag försöker göra när jag försöker navigera mig fram i livet. Mitt, eller någon annans? Dessa funderingar kommer av hur jag mer och mer känner att jag inte är nöjd med det liv jag lever eller de andra liv som till synes finns tillgängliga. Jag trivs inte. De tillgängliga mallarna verkar alla handla om lite samma sak; jobba mycket, köp mycket, lev lite.
Men om man inte längre känner någon glädje i det längre, ingen kreativitet eller framtid, vad gör man då?
Hur skulle jag då välja att spendera mina dagar? Hur skulle ni?
För att kunna ge ett bra svar på detta behöver jag nog börja med att definiera vad pengar egentligen är för mig. Jag menar inte sedlar eller mynt, utan vad för syfte pengar fyller i mitt liv. Sett på det viset kan pengar inte vara något mer än ett medel att uppnå något man eftersträvar, det enda värdet i vad de kan omvandlas till.
Jag har tidigare (förra inlägget) nämnt att jag känner hur mycket tid i mitt liv försvinner på saker jag gör för någon annan, i det fallet mitt jobb. Inte specifikt detta jobb som så, utan jag känner ett behov att kunna styra mer över min tid som jag vill. Att spendera spenderar en timme dit, en timme hem och nio timmar väl på plats på uppgifter där resultatet är svårt att se och nyttan i slutändan faller till någon annan känns inte vettigt.
Tid är som sagt för dyrbar.
Jag har ett problem. Jag vill skriva. Jag vill sätta ord på pränt, få lite liv i den här gamla bloggen, få uttrycka mina tankar och funderingar. Det låter så enkelt, men vad skall jag skriva om? Vad är det jag vill ha sagt? Jag har helt ärligt ingen aning, annat än detta sug efter att få ur mig något. Nada inspiration infinner sig.
Kan man dock kanske tvinga fram kreativitet? Forcera inspiration? Jag bestämde mig för att tvinga ner mig framför datorn med tanken ”bara skriv”. Se efter vad som skulle hända.