De senaste dagarna har jag äntligen kommit mig för att läsa en bok jag köpte för ett bra tag sedan, som sedan dess legat orörd på min surfplatta. Boken är ”Introvert – den tysta revolutionen” av Linus Jonkman (ni kan hitta den här eller här i e-bok).
I den tar han upp personlighetstypen introvert, hur en sådan fungerar i både tanke och handling, hur man som introvert skiljer sig från extroverta samt styrkor och svagheter i båda. Uppskattningsvis känner jag starkt igen mig i runt 80-90 procent av vad han beskriver. Att jag faller in under det introverta paraplyet har jag vetat sedan tidigare, Myers-Briggs-tester både genom jobb och privat har alltid lagt mig högt i det draget; aldrig under 70 procent och sällan under 80.
Det den här boken däremot har bidragit med är att ge mig en förståelse för och insyn i många av de drag och sätt jag har. Jag är inte konstig, det är inget fel på mig, utan mycket av vad jag tidigare sett som särdrag i mig själv snarare är något de flesta introvert lagda har gemensamt. Det är en otrolig befrielse.