Tystnaden och annat

Sovande katt på soffa

Visst är det skönt när tillvaron går långsamt? När det är tyst. Så tyst att det enda du hör är dina och kattens stilla andetag, samt de knäpp och knak ett hus ger ifrån sig när det finns någon som lyssnar.

Minsta rörelse ger ifrån sig ett eget frasande som tycks eka i tystnaden, varje doft framträder tydligare, doft av ceder från min penna.

Det är som att alla sinnen skärps, eller snarare så att äntligen får hjärnan andrum från alla konstanta intryck jag envisas att mata den med och istället tid över till att bearbeta allt det där andra, som alltid är där men glöms bort i vardagen och jäkten.

En flugas slöa surrande, en drömmande katts som sträcker på sig. Penna mot papper.

Jag behöver inget mer.

Bara skriv…

Jag har ett problem. Jag vill skriva. Jag vill sätta ord på pränt, få lite liv i den här gamla bloggen, få uttrycka mina tankar och funderingar. Det låter så enkelt, men vad skall jag skriva om? Vad är det jag vill ha sagt? Jag har helt ärligt ingen aning, annat än detta sug efter att få ur mig något. Nada inspiration infinner sig.

Kan man dock kanske tvinga fram kreativitet? Forcera inspiration? Jag bestämde mig för att tvinga ner mig framför datorn med tanken ”bara skriv”. Se efter vad som skulle hända.

Läs merBara skriv…